Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansande bland hundarna bara sårad av ett nackskott,
var det jag som kilade bort till ett träd. Det blev
ett väldigt hallo. Men det såg verkligen illa ut.
Björnen kröp ner i en fördjupning invid en väldig
kullfallen trädstam. På nedre sidan sluttade marken så
brant ner från trädstammen att hundarna inte kunde
komma åt björnen från det hållet. På övre sidan var
det en brant grusbacke, och hundarna kom
naturligtvis nerhasande på björnen. De kunde inte kila
tillbaka upp igen, och björnen slog dem alltefter som
de kom. Det var bara småskog överallt, det mörknade
allt mer och mer, vi hade ingen ammunition, inte
ett dugg.
»Vad gjorde Rocky då? Han ställde sig på nedre
sidan om trädstammen, sträckte sig över med sin
kniv och högg till tag på tag. Men han kunde bara
komma åt björnens bakdel, och hundarna blev
alldeles fördärvade och det i röda rappet. Rocky blev
desperat. Han tycker inte om att bli av med sina
hundar. Han tar ett språng upp på trädstammen,
hugger björnen i svansstumpen och hyvar honom
bakåt över stocken. Det bar i väg utför med hela
sällskapet, tjugu fot, björn, hundar och Rocky, de
hasade, svuro och fingo skråmor, pladask ner i ån på
tio fots vatten. De samm åt olika håll allesammans.
Ja, han fick inte björnen. Men han räddade
hundarna. Sådan är Rocky. Honom kan ingen hejda, när
han har fått något i sitt huvud.»
Det var vid nästa lägerplats som Linday fick höra
hur Rocky hade blivit skadad.
»Jag hade gått uppåt dalen, ungefär en mile från
blockhuset för att få tag i en björkstam som jag
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
