Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välan, Moskovitiska bärjarehàr,
nu torde din mandom behöfvas.
Ej längre mot barn och mot qvinnor det är
som kriearebraeden skall öfvas.
Du går nu mot männer, beredda till allt;
visst svalnar din ifver, då döden sitt halt
ur sexhundra mynningar ropar.
Det smattrar längs sundet i buskar och snår,
der jägaren vilddjuret möter;
det ljudet är kändt sedan hänsvunna år:
så sjunga de Svenska musköter 1
nog känna de Ryssar den klangen igen,
de hörde den häpne och sprungo för den
vid Holofsin, Frauenstadt, Narva.
Som klippan står hög i den stormiga sjö
då vredgade vågorna gånga,
hon slår dem ifrån sig, de sjunka och do,
och vore de aldrig så många,
så rotesoldaten står rotfast och kall,
hans vingade lod bringar fiendefall,
hans bröst är din fästning, o Stockholm.
Och midt i de lågande dödarnas krets
står Fuchs, den resliga höga.
Det bor mång död på hans klingas spets,
och segern bor i hans öga.
Längs sundet han dragit sin dödande ked,
hvåren, som ur vågorna stiger, dit ned
med liflåt han störtar tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
