Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det beståndande.
Folke krossade med kufvad smärta
tårens svällda perla i sitt Öga,
såg på Signild leende och sade:
"Arma Signild! att du icke kunde
hålla löftet om en evig kärlek,
som du svor mig i den vana vårqväll,
det må dig förlåtas; höst är inne,
blommor vissna, falt och skogar gulna;
kärleks sköna blomma måste äfven
vissna, falla, som de andra alla.
Den har stått i fägring, den har doftat
i en herrtig sommar, till naturen
måste också den sin skuld betala.
Tack min Signild för hvart ljufligt famntag,
för hvar stilla hvila vid ditt hjerta!
Nya famntag går jag nu att njuta,
invid andra bjertan vill jag domna.
Folke återser du aldrig mera."
Och han gick, att under helig fana
jemte landets vapenföra söner
pröfva svärdet mot en hatad ovän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
