Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Fru Loths soliloqvium.
Einsara steht und ti ef betriibl
Wer heisa und from die Torzeit lie b t
NOYALIS.
Jag måste säga att det ar en egen,
utomordentligt egen position,
att stå så här på förpost invid vägen
och icke kunna lyfta sig ur mo’n;
att höra alla, som förbi mig fara,
beständigt ropa: "Ser man bara på!"
att stå liksom en viktualievara
insaltad grundligen från topp till tå,
och att, då fánaden på bete skickas,
båd’ här och der af dumma stutar slickas.
Att ock i mina ådror bloden hvälfver
sin röda, snabba bölja utan ro,
att i min barm ett Iiffullt hjerta skälfver,
hvem skall väl någonsin slikt kunna tro?
Jag hör bakom mig hur all verlden larmar,
illfánas, jägtar, äflas utan rast,
dock står jag stilla med korslagda armar,
en sten på heden, död och tyst och fast.
Att stå en Niobé för slöa mängden
till domedag, blir tröttande i "längden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
