Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom det plägar ha sig svårt att stanna,
då man en gång väl kommit sig i fart,
så svårt är ock, det kan jag väl besanna,
att röra sig ur fläcken blott och bart,
se’n mouvementet en gång är till fanders.
Man får då trösta sig med Luthers ord
och säga: "Hier steh’ ich, ich kan nicht änders",
och sedan småningom gro ner i jord.
En vissnad blomma, döende på stjelken,
det är dens lif, som blef på efterkälken.
Och detta allt, för det jag vågat vända
mig åter från min dystra pilgrimsfärd
att några sorgsna afskedsblickar sända
tillbaka till min sköna blomsterverld.
Bet ar ej allom gifvet att ha sinne
|för framtidssträfvan och för framtidshopp;
främst ville jag dock pregla i mitt minne
mitt glada hem, som gick i lågor opp,
mitt fagra ungdomshem, det nu försvunna,
försjunkna, grusade och nederbrunna.
Det var så herrligt i min ungdoms dalar,
der palmer vaggade för balsamvind;
der sprungo källor, slogo näktergalar,
och rosendungen stod med purpurkind,
och diktens diamantslott på sin kulle
omstråladt af ett evigt solljus låg,
och sångens barn framgledo i sin Julie
vid harpotoner på den klara våg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
