Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tio
och kärleken, på gyllne vingar buren,
gjöt lif och låga genom all naturen.
Dä strök en pestvind genom blomstergården,
det var den heta syndens andedrägt
Och liljeengeln Oskuld, som höll vården,
neddignade förbleknad vid dess ilagt.
Till aska blefvo då de granna frugter,
ur giftig blomkalk måste fjäriln fly-,
och vattnet, krusadt i mång* sköna bugter,
blef nu en stinkande och ormfull dy;
joch slutligen en blixt af himla vreden
i spillror störtade det fallna eden.
Fly måste alla, som ej ville dela
de usles straff. Det blef ett sorgetåg.
Vårt mål blef nu att genom öknen trä la,
som utan mål för våra blickar låg.
Der syntes allt så dystert, mörkt och trumpet,
och massan framdref lik en grumlad flod;
hvar blick var kall, hvart hjerta krympt och krumpet,
och oro på hvar panna tecknad stod.
Det var det verktiga, verksamma lifvet,
till vederlag för det försvunna gifvet
Hur tycktes icke detta skenlif föga
rätt svara mot benämningen deraf!
Hvad under, om jag vände då mitt öga
tillbaka till förgången glädjes graf;
om, trött af det eländiga och platta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
