Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de första friska andetagen drog
och spelade igenom fönstren in
i gyllene gemaket, söfdes jag
som af en mäktig trollkraft, der jag låg
uppå den mjuka, svällande divanen,
och fördes fram på drömmens starka vingar
med pilsnabb fart från glädjens blida solljus,
långt, långt från detta slott och ut i öknen,
der allt var dysterhet och natt och mörker.
Och plötsligt ljöd en väldig herrskarstämma
igenom rymden till mitt häpna öra
och talade och sade dessa orden:
"Den store Zefis ättling, Zeyn Alasman!
En hjeltes son! Hvi har du ej ännu
till tanke och till handling vaknat upp?
Du redan trenne år har sorglös jollrat
på furstethronen. Alla visa råd,
som ännu från din faders dödsbädd flöto,
dem har du glömt, har aldrig öfvat dem,
än mindre tänkt dem. Dina fäders håfvor,
ditt rikes välstånd har du som en dåre
för slöseriet blottat. Nu är nog
af vanvett öfvadt; nu är tid, ännu
är tid att resa dig och manligt slita
ovärdig boja sönder, att från ögat
den falska slöjan rycka. Haf blott mod,
och du skall räddas. Öfverger dig äfven
ditt hela land, var trogen mot dig sjelf,
och du skall herrlig framstå i förädling". —
Så talte rösten. Trenne gånger häpen
jag spratt ur sömnen; trenne gånger åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
