Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
får ingen stämma höjas förr än vår
i morgonhymnen till den Onämnbare.
Ar altaret i lagerskogen ordnadt
med friska torfvor och med lotusblommor
omviradt?
EN GENIUS.
Ja.
AZARIEL.
Valanl Snart ljungar solen
framåt i hjeltekraft på segerbanan
och genomglödgar allt med helig låga.
Den första blick af frändskap, som hon möter
på vandringen, må bli den rena flamman,
som mot sitt upphof sträfvar från Hans altar,
hvars skugga båda äro. Slutligt ordnen
med nyfödt nit hvad än ej tillredt är.
{Genierne skingra sig i lundeti.)
ITBURIEL.
Pris vare Honom, som derofvan thronar,
som valde oss och sände oss till jorden
i helig kraft och evig ungdom klädda
att hålla motvigt emot nattens konung
och mot de svart be vinga de demoner,
som sprida gift och död bland jordens barn.
Vårt kall är heligt: ljusets kämpahär
med tysta vingslag sväfva vi omkring
de dödliga, att väcka, värma, värna
och gjuta i de nattbemängda hjertan
odödlighetens hopp och hjeltestyrka.
AZARIEL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
