Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ITHURIEL.
Fullborda kan blott han, ej jag. En sköld
på unga hjeltens arm jag blott kan vara
i striden mot det onda. Om han kastar
den fegt från sig och böjer knä för mörkret,
kan jag begråta blott och fly; ty fri
är viljan gifven af den store anden.
Dock, kämpa skall han, och för kämpens öga
jag ljusets fana hålla vill, der renhet
och lydnad stråla uti gyllne tecken,
och segra skall han.
AZARIEL.
Mig blef vården gifven
om offerflamman på den Stores altar.
Skönt är det; skönare är dock att vandra
bland våra arma bröder ner i stoftet
och lyfta dem från stridens hem till fridens.
O! måtte snart jag dertill värdig finnas!
(De öfriga Genierna återkomma.)
EN GENIUS.
Beredt är allt till stilla högtidsstunden.
AZARIEL.
Välan! utur vår krets från altarrunden
Må hymnen klinga i den helga lunden!
Chör af Genierna.
Du, som ensam från din himmel spanat
början och fortskridandet och slutet
och med herrskarord i chaos gjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
