- Project Runeberg -  Dikter / Andra samlingen /
37

(1851-1852) [MARC] Author: Gudmund Leonhard Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37
MUCHTAR.

Ja, de ha sina Agas, just som vi.

ZEYN.

Han hade mången underfull och herrlig

berättelse och sång att fröjda mig.

Jag trodde dem förglömda; men im framstå

de åter för min själ. Han sjöng också

ett qväde om den store kejsaren,

som, i betryck, fick se det första korset

och hörde röster uppifrån, som sade:

"med detta tecken skall du vinna seger."

Välan, du vackra kors, blif ock för mig

hvad du för honom var, — ett segertecken!

DROTTNINGEN (fundersamt.)
Ofattligt! Helt och hållet obegripligt!
Jag måste spörja mina astrologer.

HASSAN {på knä.)
Min unge herre!

MUCHTAR {på knä.)
Strålande khalif!

ZEYN.

Tack, gamle Hassan! Jag förstår dig väl.
Dig gläder hvarje stråle sol, som faller
på Zefis son. Räck mig din hand; stå upp!
Stig upp du äfven Muchtar! Jag kan ana
också hvarför du ligger der.

MUCHTAR.

O herre!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free