Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
den ej striden kan bestå.
Gfi, Bassoras konung, Gå! —
Detta är mitt testamente.
lägger ridten tillhaka pa piedestalen och försjunker i eftersinnande)
DROTTNINGEN.
Jag häpnar son; jag böjer mig till jorden!
Det svindlar för min blick. —- Jag kan ej följa
med ögat ens den bana dig är lagd.
Förlät mig det, prins Zeyn! — Dig gafs en högre
bestämmelse, än mig och alla dem,
som dväljas kring oss. Gå den ljusa bana,
dit anderöster mana dig. Ej mera
vill jag i fåviskhet bele dig. Res)
Jag ser du måste det Dig förestår
en lång och okänd väg. Hvad dig må möta
vet icke du, än mindre jag. Jag ser dig
kanhända ej på länge. Tag då med dig
din mors välsignelse på vägen. Kanske
den gagnar dig ej stort; «4 dock säkert är,
den skall ej skada dig. [omfamnar honom) För första gången
på många år, hanhända för den sista,
jag sluter dig, min Zefis son, i famnen.
Dock, ingen klagan. Zeyn, farväl; jag går
att ställa allt i ordning för din vandring.
i fjär.)
ZEYN (seende efter henne.)
Välsigne Allah dig, o modershjerta!
Så, som en moder älskar, älskar ingen,
och ingen kärlek lönas vanligen
så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
