Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
så illa. Ofta, ofta missförstådt,
och slutligen förblöd t, i tysthet brista,
och lyckas väcka barnakärleken
till lif blott genom egen död: se der
de flesta arma mödrahjertans öde.
Välsigne Allah dig! Om våra andar
på skiljda vägar leda oss, vill jag
dock alltid se tillsides der du står
och höra klangen af en moders röst
och skönja glansen af en moders blick
i allt ehvad du talar eller handlar.
Förstår du icke mig, och jag ej dig,
helt visst vi skola älska dock hvarandra, (vänder sig till
stoderna.)
Ännu en blick på er, J underbara,
J magiska förtjusa re! O, egde
jag er fulltaliga, att hvarje dag
jag måtte gå hit in och värma mig
i återskenet, i symbolerna
af alla verldars jettestora ursol.
Se, strålarna, hvari de äro höljda,
från medelpunkten tyckas komma; likväl
är medelpunkten ännu mörk och tom,
är icke funnen. Ingenting är funnet,
då denna saknas. Ack, hur skön, hur herrlig
den måste vara, då dess sidovänner
så mäktigt intryck göra. (nedfäller förhänget.)
Nu farväl!
Jag går i fjerran rymder bort. Jag lyfter
ej denna slöja mer, förrän der står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
