Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
AMINA.
Ske då diu tilja!
Gud är stor. Du talar skönt, min fader. (Bon leder ho-
nom till trappan vid minareten, till hvilken han uppstiger.
Amma framgår åter på platsen och böjer sig till bön,)
K HOS HU {från minareten.)
Bedjen, folk i södern och i norden!
Bedjen, bedjen fromt de helga orden!
Bedjen i bedjen, förrn J lemnen jorden!
AMINA.
Gud! Min tunga kan ej mycket orda,
mina läppar ieke tala mycket,
men mitt hjerta brinner. Lär, o lär mig
ensamhetens vag, den jag begynner
kanske snart att gå! Låt mig i lifvet
stfi mot allt det onda, som mig omger!
Låt mig falla i din kärleks ljusning,
då den svarta midnatt vill mig famna!
Gif mig kraft att sörja, kraft att glädjas
åt din pröfning, hvad du mig må sända!
Gud! Jag är en svag och öfvergifven
bräcklig stängel! Må den vilda stormen
bryta mig och kasta mig i gruset,
men tua doftet af den brutna liljan
höja sig till dig och dig behaga!
KHOSRU.
J, som sucken under lifvets möda,
bröder! J, som måsten strida, blöda,
bedjen, bedjen för de sälla döda!
(Zeyn inkommer och stannar afsides»)
AMINA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
