Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
i frös v äg pläga hälla i hvarandra.
Jo, jo, min lilla prins! Du skall rätt nu
måhända hellre se att den der spegeln
åtminstone en liten imma haft
Det lär ett väsen bli! Gud sig förbarme!
Ty när en yngling fattar eld och brinner
"förutan hopp," som det plär rubriceras,
då hafver han sig upp i all sin längd,
blir en verldssmärtejätte, om jag riktigt
minns terminologien. Pang! Då faller
den hela skapelsen i tusen stycken,
då grälar man med måne, sol och stjernor
och önskar dem tillsammans i en säck
för att fördränka dem i oceanen,
hvari man kanske hoppar sjelf till sint
Ja, utan skämt, om han, så nära ljuset,
ej bränner vingarna, då sannerligen
är han beundransvärd och — o förb ränn lig.
Då är han mera värd än större delen
af dem, som trampa i sin egen mull.
Ty mäktigt, ja allsmäktigt är det sköna,
då rent och ofördunkladt det får lysa
för jordens barn. Hvem kan då motstå det?
Och hvilken vill ej gerna då besegras?
Men detta rör just inte mig. Alltså
ännu en gång, min yngling, lycka till!
Du lär få pina hett förrän du slutar
det lappri, du så sorglöst tog dig an.
Nu till mitt eget Kommer han ej snart,
min skyddsling? Nyss jag såg hur hurtigt hitåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
