Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
må drabba hela skapelsen, om detta
själfulla himlaanlete kan ljuga!
Då finns blott bländverk, lögn, bedrägeri;
och ve då mig, ve allt, som rors och andas!
Fram spegel! Stråla klar som hennes blick!
Du skall det! Ty fördunklas du också
i detta prof, då har jag sträfvat fåfängt,
vanvettigt för ett gyckel, och mitt lif
var då en gång från intet och till intet,
ett uselt narrspel bara; ock, vid himlen,
det kan ej vara så!
(Ban framtager ur sin gördel den gyllne spegeln. I detsamma
inkommer Kabobus, i en lärds drägt, och stannar vid moskéen.)
ZEYN (seende i spegeln.)
Gud vare lofvad!
Det är ej så! Det finnes ljus och sanning!
Gud vare lofvad! Det finns helig renhet!
Det finnes dygd, som icke sett sig sjelf!
Klar blänker ytan som Guds kärleks sol,
ljuft som ett stilla månlyst aftonhaf.
Haf tack, o fader! att i denna stunden
du uppehöll min tro på det, som blifver,
på det, som ej kan dö i dödens natt
Till saken, fort! Ithuriel har funnit
sin brud! och jag? — Jag har den nionde!
{går in i Khosrus boning.)
{Det blir natt.)
RABOBUS (framkommande.)
Ha, ha, ha, ha! Klang! Prosit! Lycka till!
Salutem! och hvad mera menniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
