Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
och tiden sjunka undan som en (timma.
Dig sände då Ithurie! den gode?
ZEYN.
Han sände mig att hemta upp ur hafvet
en perla. Jag har funnit den.
KHOSRÜ.
Det har du.
Jag var dess skydd, dess ska], det skrofliga.
Då perlan funnen är, må skalet brista.
Och då jag brustit, för min ädelsten
till kronan, den hon framgent skall bepryda.
A mina! hör mig. Hvarje fredag stå
de goda englarne, af Allah sända,
vid porten i moskéen och teckna opp
på gyllne taflor alla trognas namn,
som samla sig att höra alkhoran.
Der såg jag mången gång de hvita vingar
uppå lthuriel den godes skull ra; —
ty ofta blef mig gifvet skåda mera
än andra dödliga. En dag jag såg
hans öga riktadt uppå dig, Amina.
Det dröjde länge qvar vid din gestalt;
jag såg hans hand ditt namn på taflan rista.
Och sedan kom han icke mera åter.
AMINA.
Min far! Jag är en stackars öfvergifven,
svag, värnlös varelse! Jag är ej värdig
det rum, hvartill jag kallas. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
