Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7J9
tillsammans, då du svigtar, bed och stöd dig
vid denna ledsven. Öfver honom vakar
ett mäktigt öga, och på honom väntar
en stor utkorelse. Jag ser ej mera; —
jag ser blott mycket svart, som omger dig,
men jag ser himlen hvälfva sig deröfver.
Dit skade du. Var viss att när du vill,
står himlen alltid öppen der du framgår.
Var stark på vägen, tills du hinner målet,
der insen svaghet mer du har att rädas,
ty du är upphöjd öfver den, då allt
fullkomnats. — Vänd mitt ansigte mot Mecca! —
Välsigne Allah dig! — Välsigne Han
din väg, — din ledare, — den herrlige —
din konungslige pilgrim! — Ha! — Hvad var det? —
Ttst! — Hvem förböd mig säga vidare? —
En stämma! — hörde ni?
AMINA.
Nej. SlKil
ZEYN.
Jag ej heller.
RHOSRÜ.
Vä], jag förstår. Han är oss nära. Ha!
har Han åtagit sig dödsengelskallet?
Godt! Edra händer, barn. Se, morgonrodnan
belyser minaretens spets. Det ljusnar
omkring’oss alla! — Öfver Allahs tempel
står morgondagern fast! Valan, välan,
J båda, gån med morgonbön till vägs
och, tills J hinnen slutet, bedjen! bedjen! (dör.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
