Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
(Hviloplats under några palmer i öcknen. Vid foten
af ett halfgrusadt monument ligger Zeyn sofvande.
Vid hans hufvud sitter Ami na. Det är middag.)
AMINA.
Gud vet, jag känner foga, föga åtrå
att ännu hinna fram på längre tid
till målet för vår färd. En andes brud!? —
Gemål åt en odödlig!? — Denna tanke
är kylig, — isande. Jag kan ej vänjas
dervid. — Jag är ju blott en jordisk flicka,
en varelse af stoft! Hvi skulle jag
bestämmas till ett kall, hvarom jag aldrig’
har haft en aning, — önskan, hopp långt mindre?
Jag kan ej fatta det — Men, dyre fader,
som ser till mig på denna pilgrimsfärd!
Du ville det: jag skall fullborda allt,
hvad du mig ålagt; jag vitt ega styrka
att tyst fullborda — offret! det är ordet!
Jag kan ej finna annat; tillgif mig!
Det blir kanhända bättre, då jag slutat
Och denna trogna reskamrat! — ock honom
skall jag vid slutet lemna, skall ej mera
hans öga skåda, lyssna till hans röst,
ej läsa ordet trofast på hans panna.
Hvem är han? Hvarför fick han detta uppdrag?
Just han? — Det har jag ofta, ofta frågat
och fått till svar: Zeyn, från Bassora, utsänd
uppå Ithuriel den godes vägnar.
Och det är allt Fåordig, då det gäller
hans eget; rik på sköna ord, då talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
