Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!-~:~_
86
AMINA.
Här är rosen, snälle Zeyn!
Berätta nu, berätta om min ö.
ZEYN.
Din ö är skön, A mina. Skönhet thronar
kring leende och rika blomsterfälten,
kring spegelklara källorna, som välla
med sprittande och glansrikt silfverdugg
i lunderna, i myrtenträdens svalka,
kring stolta, herrliga palatsets domer
af solgul marmor hvälfda, kring dess höga
och smärta jaspiskolonnad, som badar
sin fot i evigt lugna azurvågor.
Skön är din ö, A mina. Men en sk vinning
jag fann kring den, kring rika blomsterfälten
kring silfverkällorna och myrthenträden,
kring pelarraderna vid marmorslottet;
på herrskarns gudaänne bodde skymning.
Så tycktes mig. Då mindes jag en digt
om skönhetens Gudinna, som ur hafvet
steg opp på ljufva ön, och genast gjöt sig
en mild och festlig glans kring luft och land.
Så skall ock du förklaras och förklara,
och dag skall rinna opp i ljusnad lund,
en dag, som icke känner någon afton.
AMINA.
Jag älskar qvällen, Zeyn. Jag hör ännu
min faders stämma uti aftonflägten,
hans bönerop emellan jord och himmel.
Men — är då snart vår resas afton inne?
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
