Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
88
ZEYN.
Nej, det skall sprida den. Emellertid
var lugn; jag svarar dig för resans utgång.
Mitt jagtspjut, källan, dadeln och oliven
ge reskost nog; och vänligt sinnelag
förkortar vägen. Kanske äro vi
vid stranden redan nästa dag. Jag vet ej.
AMINA.
FÖrgätom då tilldess den onda tanke
att resan har ett —
ZEYN.
Tillåt mig, Amina,
att betsla våra hästar. Rätton rotar
mot nedgång solen. Vi begynna na
oss röra till en fortsatt färd mot — slutet (går.)
AMINÅ.
Mitt hufvud bränner. Solen är dock ej
så lågande som nyss. Det är ju redan
mot aftonen. — Hvar skall jag finna kyla?
Åt honom kunde jas ett skygd bereda,
men för mig sjelf, hvar skall jag finna något? -*—-
Ha! Hvad var det, som strök mig Öfver pannan?
En välkänd qvällvind! An en flägt! en sval,
välgörande! En tredje! Hörde jag
ej nu en rost i luften ? Lyss, A mina I [knäfaller.)
Det var den gamles stämma: bedjen! bedjen! —
(uppspringer efter en paus.)
Haf tack! nu är Amina åter stark!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
