Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
O nej! Ett såradt hjertas heta lågor,
dem vet den kalla mannen icke af.
Hans själ är lika lugn som dina vågor,
som dina döda vågor, stilla haf!
O bölja! vore du för mina plågor
en vänlig, okänd, djup och fridfull graf!
Men jag skall lefva der på andra stranden,
hemfallen åt den obekanta anden.
[Zeyn uppklättrar från strandbräddens klippor och närmar sig.)
ZEYN.
Jag hör ett ljud igenom morgondimman;
det liknar årslag. Rosenträdsfarkosten
är hit på vägen från Ithuriel.
Vi skiljas här, Amina. Jag har gjort
hvad jag förmådde, att förljufva färden
för dig, o drottning, genom ödemarken.
Nu låt mig visa dig den sista tjenstent
Din hand! jag följer dig till stranden.
AMINA (döljer säl anlete.)
Zeyn!
ZEYN.
Kärt skall ditt minne vara mig, Amina!
Det skall mig blifva ljuft i sena år
att tänka på vår pilgrimsfärd. Dess hogkomst
skall som en vänlig stjernbild le mot mig
i mången enslig midnattstimma.
AMINA.
Zevn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
