Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
hans fångne vapenbroder vid hans sida;
han sjelf blef pinad, fördes ändtligen
bort til) en smädlig död. Jag såg den mannen
just då han leddes fram till döden. Aldrig
förglömmer jag den blicken. Segerglädje
f ramstrå lade derur; hans kind var blek;
blek var hans panna, men den sken af löje.
Han hade o lira t allt, hvad här på jorden
han egde kärt och dyrbart På hans uppsyn
man läste att det var en ringa ting,
att lifvet sjelft var intet mot det mål,
hvartill han gick med tro och fast förtröstan.
Och, — drottning! — sådant anlet är din sons.
DROTTNINGEN.
£ort, Hassan! Ve dig! Hvarför uppehåller
du än min väg till honom? Låt oss skynda!
HASSAN.
Du kan hans bana icke rubba, kan ej
hans- skickelse förhindra.
DROTTNINGEN.
Det forstår du
ej, gamle man! Jag måste än en gång
se honom, se min son!
HASSAN.
Det är förgäfves.
Han läste koppardörren till, då in
i marmorsaln han trädde. Ingen dödlig
kan öppna den. Den sprängs af intet våld.
Du måste bida, tills han kommer åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
