Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
(Hvalfvet med Sfinxerna. Narduslampan brinner med
matt låga. Dä Zeyn inkommer, slocknar den.)
ZEYN {inträder långsamt och stan-
nar midt i rummet.)
Hvad? Mörker? Lampans helga låga slocknar
just nu i detta ögonblick, då jag
mot slutet nalkas. Midnattsmörkret tjocknar
omkring mig. Jag förstår! En högre dag
skall innan kort med herrligt sken belysa
hvad natten i sin modersfamn mä hysa.
För denna dager slocknar allt Då våga
ej andra eldar skryta med sin låga.
Jag står då åter i mitt löftes hvalf,
hvars högsta ädelsten jag gått att söka.
Rund Ikring jag hörde stormens dån sig öka,
och åskan ljungade, och jorden skalf.
Men kampens hårda timma är förliden;
på stormen följde lugn, på fejden friden.
Så ljödo fadrens höga ord i skriften
till sonen: "gå och kämpa, blöd och vinn T1
Med glädje bröt jag då i kampen in, —
dock sjunge andra tungor om bedriften;
och tiga de, i glömskans svarta sjö
må bragdens hågkomst sjunka ned och dö.
Hur jag har blödt, och om de öppna såren
mig smärtat, hofs ej mig att orda om.
Det blod, som flyter, stannar småningom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
