Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
och ärren vexa äfven bort med åren.
Och minnet sjelft tör skimra in en gång
vid klangen af en helig serafsång.
Frid, harmoni, ljus, skönhet, äro orden,
men tecknet, bilden, ej mitt öga såg
ännu dess helga sken. Med ifrig håg
jag derför har vallfärdat kring på jorden.
(visar pa förhänget.)
Härin nan för i glans symbolen bor;
här finns ju hvad jag söker, hvad jag tror.
Min tro är lika fast, mitt hopp detsamma,
som då jag sist från detta ställe drog.
Om ock orkanen några hjertblad tog,
den kunde dock ej släcka hjertats flamma.
Jag törstar till det himlaburna än:
Framåt! Framåt emot belöningen 1
(Han uppdrager förhänget. Från de åtta stoderna gjuter sig
en bländande dager öfver hela rummet. På den nionde piede-
stalen står en i hvit fotsid slöja höljd gestalt.)
Ha! Än en slöja, än ett dok att lyfta!
Derunder döljes då förklaringen!
Lätt är den slöjan visst; dock tycks mig den
helt tung att höja, tung som fjellets klyfta.
Jag måste hvila först en stund helt kort,
förrän jag rycker sista täcket bort
Hvad är du, bleka bild? En saga hörde
jag om ett tempel i Egyptens land,
om en beslöjad stod, der ingen hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
