Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig tyckes att mitt öga dig fick skåda
en gång i drömmen, sköna andebild!
Ni är du verklighet, från bländverk skiljd,
och ingen kan nu skilja mer oss båda.
Den ljufva segerlönen är du ju?
Lif eller död! Min skall du vara!
(Han rycker slöjan bort. I hans armar sjunker leende Amma.)
Du?!
(På en ljus sky nedsväfvar Ithuriel och lägger händerna välsignande på deras hufvuden.)
ITHURIEL.
Lycklig den, som, under verldens strider,
lugn och kall mot jordelifvets villa,
vandrar sluten inom sig och stilla
lyssnande till dolda andens röst!
Hvart hans stjerna genom rymden skrider,
följer han med tillförsigt dess ljusning,
tills han, lönad för sin tro, med tjusning
trycker idealet till sitt bröst.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
