Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ostraffad vid det sänkta doket rörde.
Dess namn var himlaskönheten den höga.
Få kunde skåda elden ur dess öga.
Med vanvett slagna irrade kring verlden
de djerfve, som förmätet buro hand
på bilden. Kom der så från fjerran land
en yngling dit att se. — På altarhärden
för evigt slumrande man honom fann.
Och alla sade att sitt mål han vann.
Är du då döden, hvita stod? — Det finnes
ej något högre vädjomål än den.
Välkommen då, om så är meningen!
Invid ditt bröst en högre ljusning vinnes.
Du gifver hvarje olöst gåta namn,
och alla missljud lösas i din famn.
Ej andeverldens sol blef återspeglad
i någon skönare gestalt än din.
Ty djupast ser den makt i ljuset in,
som håller himlarnas demantport reglad.
Du har ett högre namn och majestät:
igenom slöjan re’n jag läser det.
Du heter Lifvet. Anima skall lefva,
då allt är dödt, då jorden är en graf.
Välan! så vill jag ej på upprördt haf
bland ovisshetens mörka böljsvall sväfva.
Till verket! Andevännen Zefis son
vill skåda kronan i sitt pantheon. (närmar sig.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
