Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svea.
Då jag besinnar, o moder kär,
hur svag, hur liten, hur arm du är,
hur du föraktas och öfverges
af egna barn, och hur du beles,
och hur de trotsiga makter stå
och se med hån till din gömda vrå;
Visst prässas hjertat tillhopa då, .
dock högt af kärlek dess pulsar slå,
af sådan kärlek, den sonen bär
för gamla modren, som sjunken är
i aftonskymningen, glädjetom,
i kraftlös, tynande ålderdom.
Och hjertligt prisar jag Gud den id
att du i ära nått ålderns tid,
att du med trygghet kan hvila ut
i qvällens lugn efter stridens slut
och bida domen på fläck fri bädd,
med blodig ros och med laser klädd.
Och hänryckt lyssnar jag mången gång
till minnets heliga, dunkla sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/2/0136.html
