Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nog.
Doft dödens åskor dundrade kring trakten;
det vilda härgny hvirflade på mon.
Kring krutsprängd fana emot öfvermakten
höll stånd och stred en ensam bataljon.
Invid sitt blockhus stod den, fast som fjellet;
den hade icke gått ett steg ur stället,
den hade hållit kampen ärligt ut
tills både dag och afton yoro slut.
Det blef en stund af allmän rast på heden.
Man band till nödtorft om de friska sår;
man gick igenom luckorna i leden;
man egnade de stupade en tår;
man undersökte sina vapenbrister;
och mången hand smög ned i sin tornister.
Hvad redlöst var Ock bakom linien gå:
man drog tillhopa dem, som kunde stå.
Och chefen talte, lutad i sin sadel:
"folk ha de mist derborta; mera vi.
Vi ha stått på oss, gossar, utan tadel,
men längre motstånd vore raseri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/2/0139.html
