- Project Runeberg -  Dikter / Andra samlingen /
136

(1851-1852) [MARC] Author: Gudmund Leonhard Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Skum natt ger skydd och försprång: oss står åter
reträtt och, "om den ej sig göra låter,
chamade i morgon. Ingen kan med fog
af oss begära mer. Vi ha gjort apg? j|h|

Då sågs en yngling fram ur ledet springa
med kinden röd af vrede och af skam.
Han ryckte till sig fanan, drog sin klinga
och ropade: "Följ med, den som vill fram!"
Till utfall lifvad under fröjd och gamman
slöt sig på stund en liten flock tillsamman.
Der kommo fler; der kom hvarenda man,
och chefen måste följa, också ban.

Fram flög med fart den sönderskjutna fanan.
Till spraugniarche trumman slog och hornet ljöd.
Med eldadt mod bröt truppen fram på banan
med hurrarop mot seger eller död.
Ej föll ett skott; men kolfven, bajonetten,
de röjde rymlig kungsväg in på slätten,
de slogo ner allt hvad i vägen stod,
som svällda vågen i en syndaflod.

Och fienden, för sent till motvärn hastad
och trött af dagens hårda bardalek,
såg med bestörtning sig tiilbakakastad
och svigtade och-vacklade och vek.
Af nattlig blindhet och af skräck betagen
stred han med domnad kraft, blef sprängd och slagen
och vände ryggen till, bröt sina led
och flydde hejdlöst utåt dimmig hed.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free