Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lorentz Sommelius. Lefnadsteckning af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans dikter. Ty en sång, sådan som Saknaden, kan väl
näppeligen räknas till detta slag. Endast verserna Till
Emili andas en ömmare känsla, som dock mer smakar af
artigt smicker än af djup, innerlig kärlek. Tydligen var
icke heller kärleken för Sommelius något, som tillfredsställde
eller kunde fylla hans oroliga ande. Måhända också att en
mindre finkänslig uppfattning af densamma, insupen under
umgänget med en lefnadslustig och föga nogräknad
kamratomgifning, gjorde sitt till att för honom grumla denna källa
till rena njutningar och manlig idrott.
Från dessa komma vi nu till de mer objektiva skapelserna
af hans fantasi. Här möter oss först en rad af
skildringar ur det äkta soldatlifvet, sådant det gestaltade sig
för Sommelii fantasi, uppeldad, som den var, genom läsning
af och införlifvande med det napoleonska kejsardömets
historia och storartade utveckling. Så tillkommo Tonnerre,
Dæmonerne, Grenadieren, Tambourmajoren och andra, i hvilka,
vid sidan af den ojemnhet och den brist på inre harmoni,
som aldrig lemnade skalden, man äfven finner mångfaldiga
bevis på styrkan i hans inbillning och den okufvade, trotsiga
manligheten i hans sinne. Ännu vildare lössläppes hans
fantasi, än häftigare och mer passioneradt framströmma
tankarne i styckena Bravon, Piraten m. fl., der det regellöst
fria och brusande äfventyrarlifvet med alla sina skakande
tilldragelser, fröjder och lidanden, brott och dygder skildras i
de mest glödande färger och med en förkärlek, som nästan
kan kallas lidelsefull. I alla dessa dikter äro, trots den
fantastiska hållningen i det hela, enskilda delar af en
beundransvärd natursanning och åskådlighet och ådagalägga,
hvilka element till en verkligt storartad skald funnos hos
Sommelius. En tamare, mindre frånstötande skepnad tager
skaldens ingifvelse i några stycken, som skildra fosterländska
scener och figurer. Så i Örlogsmannen, Invaliden och framför
allt Sjömansenkan, en genretafla af den godmodigaste
och älskligaste art. Det tyckes, som om de dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
