Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Hildas vålnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hör hur orkanerna ryta
JFörtvifladt och fresta att bryta
Grön’ tallen med frost i sitt hår.
(Fast lutad mot afgrunden djupa,
Den starke dock utan att stupa
Ren stått der i hundrade år!)
Ibland blott en nordanvind vakar,
Sin snöiga hjessa han skakar
Och liljor bland klyftorna strör.
Då slår jag en ton på min harpa;
Den sträfva ackorden, den skarpa,
Får svar utaf echo och dör!
Det sällaste lifvet är strida:
Att irra kring rymderna vida
Ar endast min lust och min fröjd;
Blott fritt jag på bergen får anda»,
Och faror bland lekarna blandas,
Se, då är jag munter och nöjd.
Jag lyssnar till snösparfvens qvitter,
Till vakan vid fjällsjön, som sitter
Och sjunger på klippan allen;
Då allting omkring mig jag glömmer
Och blott om min älskade drömmer,
Fastän hon är död längesen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
