Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Hildas vålnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den slokande tårpilen skuggar
Dess grafvård; hvar morgon det duggar
Från grenarna daggperlor ner.
Jag har en förgät-mig-ej, bruten
Af henne; — i guld är den sluten;
Likt henne, den blommar ej mer!
Hur flög icke locken för vinden?
Hur glödde ej rosen på kinden
Och växte, fast midt uti snön?
Den huldaste var hon bland tärnor:
Ur ögonen, klara som stjernor,
Det glänste en låga så skön.
Fick jag till ditt hjerta mig sluta
Och än efter döden der njuta
Din kärlek, o älskade mö,
Och uti ditt öga min lycka
Fick skåda, — din silkeshand trycka,
Hur gema jag då ville dö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
