Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla kvinnor buro en medfödd, omedveten svaghet för
den regering, som härskar despotiskt och smyckar sig
med fjäderbuskar, blefvo mot sin vilja gynnsamt stämda
mot denna kvinna, som satt inne med så mycken
naturlig värdighet, och hvars känslor i så hög grad
öfverensstämde med deras egna.
Korgen var tömd. Det hade icke fallit sig så svårt,
ty de hade ju varit tio om den; de voro blott ledsna
öfver, att den icke varit större. Samtalet fortsattes ännu
en stund, dock hade det nu, då maten var uppäten,
blifvit en smula kyligare.
Kvällen föll på, tätare och tätare lade sig mörkret
öfver den, och medan de sutto och smälte maten, blef
kölden alltmer och mer kännbar; »Frodiga Lisa» började
trots sin fetma att darra. Fru de Bréville erbjöd henne sin
värmenecessär, hvari kolen blifvit ombytta flera gånger
sedan morgonen. Hon tog genast emot den, emedan hennes
fötter voro alldeles stelfrusna. Fruarna Carré-Lamadon
och Loiseau lämnade sina åt nunnorna.
Kusken hade tändt lyktorna. De kastade ett lifligt
sken ut i imman, som steg upp från stånghästarnas
svettiga länder, och bort öfver snön, som på båda sidor
tycktes liksom rulla upp sig under ljusets glidande sken.
Det var icke längre möjligt att urskilja något inne
i vagnen, men plötsligt uppstod en rörelse mellan »Frodiga
Lisa» och Cornudet; och Loiseau, som forskande stirrade
in i mörkret, tyckte sig se mannen med det långa
skägget hastigt draga sig tillbaka, som om han helt ljudlöst
blifvit tilldelad en eftertrycklig knuff.
På vägen framför vagnen började några små ljus att
skymta fram. Det var Tôtes. Man hade kört i elfva
timmar, hvilket utgjorde tretton sammanlagdt med de två
timmars hvila, som i fyra repriser förunnats hästarna,
för att de skulle få pusta ut och äta hafre. Man körde
in i staden och höll utanför gästgifvaregården.
Vagnsdörren öppnades. Det välbekanta ljudet af en
sabelskida, som rasslade mot stenläggningen, kom alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
