Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de resande att rycka till. Samtidigt ropade en röst
något på tyska.
Ehuru omnibusen höll alldeles stilla, var det ingen,
som vågade stiga ut, det föreföll, som om man varit rädd
för att ögonblickligen bli nedhuggen. Så visade sig
kusken i dörren: han bar en lykta, som plötsligt kastade
sitt sken in i vagnen på de båda raderna förvirrade
hufvuden, hvilkas munnar stodo öppna, och hvilkas ögon
voro uppspärrade af öfverraskning och förfäran.
Bredvid kusken stod, skarpt belyst, en tysk officer,
en lång, ljushårig och ovanligt mager ung man, som var
insnörd i sin uniform lika stramt som en flicka i sin
korsett; hans flata, lackerade kaskett satt på trekvart och
kom honom att likna springpojken på ett hotell. Hans
väldiga mustascher, som stucko rätt ut åt båda sidor,
blefvo tunnare och tunnare och löpte slutligen ut i en
lång spets, som var så smal och fin, att man icke kunde
säga, när den upphörde. Denna mustasch tycktes tynga
ned hans munvinkel så kraftigt, att kinden drogs ned i
en hängande fåra.
Med stark betoning uppmanade han de resande att
stiga ur genom att i en barsk ton säga till dem:
»Behagade herrarna och damerna stiga ur!»
De båda nunnorna efterkommo först uppmaningen
med den lydaktighet, som till följd af deras stånd
blifvit dem en vana. Därpå visade sig grefven och
grefvinnan, åtföljda af fabriksägaren och hans hustru, och
sedan Loiseau, som sköt sin tjocka hälft framför sig. Då
Loiseau väl kommit ned på marken, sade han, därtill
förmådd mera af klokhet än af höflighet: »God dag, herr
löjtnant!» Men officeren såg på honom med den
öfverlägsna oförskämdhet, som personer med oinskränkt
myndighet känna sig förpliktade att visa, och svarade icke.
Ehuru de hade suttit alldeles vid dörren, stego
»Frodiga Lisa» och Cornudet likväl sist ur. De förhöllo sig båda
allvarliga och tysta inför fienden, hon försökte behärska
sig och vara lugn, och han snodde med tragisk min sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
