Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mustasch, utan att dock kunna hindra sin hand från att
darra en smula. De önskade bevara sin värdighet, ty de
förstodo, att under sådana omständigheter som de
förevarande uppträder hvar enskild person å sitt lands
vägnar, och då de båda voro i lika hög grad upprörda öfver
sina följeslagares eftergifvenhet, försökte hon visa sig
stoltare än de anständiga damer, hon var i sällskap med,
medan han, i känslan af att han borde föregå de andra
med godt exempel, i sin hållning fortsatte det motstånd,
han börjat mot fienden genom att göra vägarna ofarbara
för de tyska trupperna.
De blefvo visade in i gästgifvaregårdens rymliga kök,
där tysken lät förevisa sig de af den befälhafvande
generalen påtecknade passen, hvilka innehöllo hvarje
enskilds namn, stånd och signalement. Han förhörde och
utfrågade dem alla mycket länge för att förvissa sig om,
att deras uppgifter motsvarade de i passen.
Därpå sade han helt kort: »Det är bra!» och försvann.
Först då drogo de andan fritt. De voro fortfarande
hungriga och beställde kvällsmat. Det skulle draga om
en half timme för att få den i ordning, och medan två
tjänarinnor gjorde min af att vilja ombestyra detta, läto
de resande föra sig till de rum, som blifvit dem anvisade.
Dessa vette alla ut mot en lång korridor, som slutade med
en glasdörr, på hvilken stodo två mycket sägande nollor.
Omsider kunde de sätta sig till bords, men just som
de drogo fram stolarna, uppenbarade sig värden. Han
var en f. d. hästmånglare, en korpulent, astmatisk
man, som för att få fram sin hesa röst, oafbrutet måste
kippa efter andan och hosta upp slem. Hans far hade
efterlämnat åt honom namnet Follenoie.
»Elisabeth Rousset?» frågade han.
»Frodiga Lisa» ryckte till, vände sig om och
svarade:
»Ja, det är jag.»
»Den preussiska officeren vill tala med er ett
ögonblick.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
