Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärson åka i ekipage och jag icke har någonting att bita
i. Ni kan sätta er i min ställning, eller hur?»
Lesable instämde:
»Ja, det är alldeles riktigt, alldeles riktigt, alldeles
riktigt, er svärson skulle möjligen icke alltid behandla
er honett, och det är alltid bra att icke vara beroende
af andra människor; kort sagdt, jag lofvar att göra, hvad
jag kan. Jag skall tala med chefen och framställa saken
för honom och vara riktigt enträgen. Ni kan räkna på mig.»
Cachelin reste sig upp, fattade sin kollega i båda
händerna och tryckte dem, i det han med militärisk
stramhet skakade dem, därpå stammade han:
»Tack, tack! Ni kan vara öfvertygad om, att om
jag någonsin kommer i tillfälle ... om jag någon gång
skulle kunna, så ...»
Han kom icke längre, emedan han icke kunde finna
något slut på meningen och gick därifrån med sina
taktfasta soldatsteg, som genljödo i korridoren.
Men han fick på långt håll höra en häftig ringning
och började springa, ty han visste, hvad detta hade att
betyda. Det var chefen, herr Torchebeuf, som ringde på
sin sekreterare.
Åtta dagar senare fann Cachelin en dag på sitt
skrifbord ett försegladt bref, som lydde på följande sätt:
»Min bästa kollega! Jag är glad öfver att kunna
meddela er, att ministern under gårdagens lopp, på
förslag af vår direktör och vår chef, undertecknat er
utnämning till sekreterare. I morgon erhåller ni den
officiella bekräftelsen härpå. Till dess torde saken få stanna
oss emellan.
Eder förbundne
Lesable.»
Cæsar skyndade genast till sin unge kollegas tjänsterum,
tackade honom, ursäktade sig, försäkrade honom om
sin tillgifvenhet och lämnade honom med uttryck af den
största tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
