Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några småbidrag till Hjalmar Brantings bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick in i sitt rum där han nästan drunknade bland tidningsurklipp. Där satt han länge.
Men så kom han slutligen ut med en börda av manuskript. Det var ledaren och några
polemiska mellanstick, formade till verkliga uppgörelser med vedersakarna, och vi
kunde då rusa till manuskriptkorgen för att läsa och beundra hans alltid briljanta
replikföring.
Det där, att i så viktiga ögonblick redan före alla andra få läsa hans artiklar var
för oss en alldeles särskild tjusning. Jag tror dock aldrig han kom underfund med
detta själv, ty i regel var han utom dörren nästan i samma ögonblick som han
avlevererade sin arbetsprodukt för dagen. Men han kom igen på kvällen och han kom igen
på natten. Särskilt denna senare tid var han osviklig, ty knappast en natt förgick
utan att redaktionssekreteraren eller nattredaktören fick riva sina hårtestar i
bekymmer över hur allt detta manuskript skulle få plats och hur det skulle hinna att sättas.
Men där hjälpte ingenting. Det som Branting skrev var det avgjort värdefullaste
i tidningen, det visste alla, och det var ingen som skulle velat föreslå dess överstående
till annan dag, men oerhörda voro de slitningar som uppstodo mellan expeditionen och
redaktionen med anledning av dessa manuskriptmassor sent om nätterna.
Det var så egendomligt ändå. Dessa slitningar gingo liksom alldeles utanför
Branting själv, ty han behövde knappast få del av dem, och dock berodde de närmast på
hans ohejdade vana att förlägga sin arbetstid till midnatt.
Och det var från alla andra synpunkter än den expeditionstekniska naturligtvis en
fördel för tidningen att ha en sådan redaktör som kunde, efter det dagens händelser
utspelats och det samlade materialet från dels dagspressens morgon- och
aftonupplagor, dels de på dagen och aftonen hållna mötena förelåg sovrat och berett åt honom,
taga itu med detta material för att åt morgondagens tidning giva den färg och ans som
dess läsare varje dag med otålighet väntade på.
Men det var ganska egendomligt att konstatera hur rent ödesbetonat detta nattsöl
verkade på dem som skulle söka komma det till livs. Det var ju först och främst
ekonomichefen Hansen, en man på minuten och på öret, som stormade upp på
redaktionen och förklarade, att om inte tidningen bleve tidigare färdig från redaktionen på
nätterna, så komme han att stå utan tidningsbud en vacker dag. De ville inte vidare
utsätta sig för att få ovett överallt där de kommo försent med tidningen, och resultatet
kunde ju lätt bli att man ledsnade och slutade upp med att hålla tidningen. Detta
var under de tider jag här närmast åsyftar en så allvarlig sak, att frågan om tidningens
pressläggning verkligen länge hängde över företaget såsom ett svårt oväder.
Men så gott som oberörd av allt detta gick Branting. Han fick höra talas om att
Hansen varit uppe och klagat, han fick en icke alltför skonsam skildring av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
