Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började sätta flottar och ekstockar i sjön och bygga
sig visten och fiskelägen inne i vikarna. Hans
hemortsrätt är äldre än de första ensittarnes,
som skilde sig från människohorden där inne på
fastlandet för att leva ett fritt och oberoende liv
ute bland skären. Vrakplundrare och strandrövare,
härmän och kämpar, som rodde sina snäckor i ledung
och österviking, alla funno de havsörnen där före sig,
och för alla måste han ha varit ett vid avfärden från
eller återkomsten till fädernekusten med glädje hälsat
sjömärke.
Så var det kanske för den djärve rospiggen Rörek
och hans stallbröder, då de drogo ut på sitt
storäventyr och grundade ett mäktigt rike fjärran
i Bjarmaland, och för alla de andra rosserna, som
följde i deras fotspår och gjorde krigstjänst hos
kejsaren i Miklagård; så var det med Vasa-konungarnes
»själkarlar», som lågo ute i storskärgårdarna och
kokade sältran och saltade strömming och torsk för
sina höga husbönders räkning, för sälskyttarna, då
de återvände från sina månadslånga jaktfärder bland
drivisarna uppe i Kvarken och borta vid »finska
vallen», och med alla, som färdats på eller hämtat
sitt uppehälle ur sjön.
»Nej, se Gammel-Ante är ute och flyger!» säger
strömmingsfiskaren, då han far med skötarna och
får sikte på havsörnen. – Och i det utropet ligger
någonting mera än blott och bart ett igenkännande. Det
ger uttryck åt en sympati, så avgjord, att den gränsar
till vördnad och beundran. Liksom fjällbon med en viss
respekt talar om »Storfar», björnen, så inlägger
skärkarlen en liknande känsla i sina ord, då han
nämner havsörnen, skärgårdens äldste, vid hans smek- och
hedersnamn. – Ty så länge det bland människors
barn ännu finnes sinne för det sköna och starka, så
länge skall ingen kunna undgå att med beundran se på
sådana varelser som nordanskogarnas ludne drott och
havsfjärdarnas vingbrede härskare.
Endast den enfaldige och lågsinnade betraktar örnen
med andra ögon. Blott den vidskeplige, räddhågade
och samvetsplågade ser i honom en stygg ofågel, vars
väldiga kroknäbb och jättegripar äro skapade endast för
att göra ont. Endast den girige och avundsamme missunnar
örnen hans jakt och hans fiskafänge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
