började sätta flottar och ekstockar i sjön och bygga sig visten och fiskelägen inne i vikarna. Hans hemortsrätt är äldre än de första ensittarnes, som skilde sig från människohorden där inne på fastlandet för att leva ett fritt och oberoende liv ute bland skären. Vrakplundrare och strandrövare, härmän och kämpar, som rodde sina snäckor i ledung och österviking, alla funno de havsörnen där före sig, och för alla måste han ha varit ett vid avfärden från eller återkomsten till fädernekusten med glädje hälsat sjömärke. Så var det kanske för den djärve rospiggen Rörek och hans stallbröder, då de drogo ut på sitt storäventyr och grundade ett mäktigt rike fjärran i Bjarmaland, och för alla de andra rosserna, som följde i deras fotspår och gjorde krigstjänst hos kejsaren i Miklagård; så var det med Vasa-konungarnes »själkarlar», som lågo ute i storskärgårdarna och kokade sältran och saltade strömming och torsk för sina höga husbönders räkning, för sälskyttarna, då de återvände från sina månadslånga jaktfärder bland drivisarna uppe i Kvarken och borta vid »finska vallen», och med alla, som färdats på eller hämtat sitt uppehälle ur sjön. »Nej, se Gammel-Ante är ute och flyger!» säger strömmingsfiskaren, då han far med skötarna och får sikte på havsörnen. -- Och i det utropet ligger någonting mera än blott och bart ett igenkännande. Det ger uttryck åt en sympati, så avgjord, att den gränsar till vördnad och beundran. Liksom fjällbon med en viss respekt talar om »Storfar», björnen, så inlägger skärkarlen en liknande känsla i sina ord, då han nämner havsörnen, skärgårdens äldste, vid hans smek- och hedersnamn. -- Ty så länge det bland människors barn ännu finnes sinne för det sköna och starka, så länge skall ingen kunna undgå att med beundran se på sådana varelser som nordanskogarnas ludne drott och havsfjärdarnas vingbrede härskare. Endast den enfaldige och lågsinnade betraktar örnen med andra ögon. Blott den vidskeplige, räddhågade och samvetsplågade ser i honom en stygg ofågel, vars väldiga kroknäbb och jättegripar äro skapade endast för att göra ont. Endast den girige och avundsamme missunnar örnen hans jakt och hans fiskafänge.