- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
34

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett örnpar på var tredje eller var fjärde mil. -- Vad betyder väl det för människan i hennes hushållning här ute, där havet öser av sitt överflöd med fulla händer! En gädda eller några småfiskar här, några traniga sjöfåglar där. -- Skulle man icke vilja bringa ett så tarvligt offer för fröjden att få se en sådan överlägsen jägare och fiskare, en sådan matador bland storfåglar! Men trots den sympati och respekt, folk i allmänhet hyser för örnen, och trots att ingen egentligen anser sig ha något otalt med honom, upphöra människorna aldrig att förfölja honom och försöka komma honom till livs. Ty det är nu en gång så med människorna att de icke kunna se en stor och sällsynt fågel, utan att gripas av begär att tillägna sig den, se den död, hålla den i sin hand och föra den med sig hem, även om den icke skulle duga till stort annat än att spikas upp över ladugårdsdörren som ett slags medel mot trolldom. Detta tyckes örnen vara medveten om i högre grad än de flesta andra fåglar. Han misstror av instinkt alla varelser på två ben, de må nu gå och snoka omkring uppe i land eller komma färdandes i båt. Endast någon gång, då han givit vika för sin böjelse för frosseri och ätit sig så mätt och tung, att han har svårt att flyga upp och komma åstad, låter han överraska sig. Han väljer sin boplats långt ifrån människoboningar, på bergiga och skogiga uddar eller avlägsna myrlänta holmar och undviker under sina jakt- och fisketurer noga de mest trafikerade lederna och fiskeplatserna. Och känner han sig någon gång hågad att taga vägen över kustlandet eller storöarna, där människorna bo i de röda gårdarna, håller han alltid höjden, så att människornas försåtliga vapen icke kunna nå honom. Människornas vapen! Ja, de bliva fruktansvärdare och mera oberäkneliga snart sagt för varje nytt solvarv. De gamles pilskott voro väl icke så mycket att frukta, och även sedan människorna fångat åskan och blixten i sina skjutrör, kunde en klok och försiktig storfågel bärga sitt skinn, om han blott visste att hålla sig på tillräckligt avstånd från skytten. Ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free