Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människornas sida ansåg jag på goda grunder så gott
som uteslutet. Nej, det sannolikaste var nog att han
angripits av något slags barnsjukdom och nu låg död
någonstädes på holmen.
Jag sökte länge den försvunne, men förgäves.
Följande sommar – det var alltså i fjol – företog jag
mig att grundligt genomsöka det ovannämnda branta
berget för att se, om någonting nytt av intresse
möjligen kunde vara att finna där. Därvid kom jag även
att besöka en djup klyfta på västra sidan av berget,
vilken jag på grund av dess otillgänglighet dittills
alltid gått omkring, och då jag tittade dit ned, såg
jag en stor skeletterad bröstkorg lysa vit mot den
mörka mossan. – Se, där ha örnarna haft en ordentlig
stek att slå klorna i, tänkte jag för mig själv. – Kanske
en tjädertupp? – Nej, en så väldig bröstkorg
har icke ens den största speltjäder!
Men nu stod jag där nere i klyftan och behövde icke
längre bry min hjärna med några gissningar. Det var
skelettet av en havsörn, en fullvuxen ungfågel. Där
låg skallen med kroknäbben, som ännu hade sin mörka
hornslida i behåll, och där de väldiga gripklorna
med sin gula fjällbeklädnad. Hela det övriga
skelettet tedde sig så fint och vitt och renskrapat,
som om det blivit preparerat på ett zoologiskt
laboratorium. Vingarnas ben lågo samtliga på sin
plats, och icke en halskota saknades. Och under de
vitnade benen utbredde sig ett tjockt mjukt hyende
av gråulligt bottendun, mörkbruna fjädrar och väldiga
ving- och stjärtpennor.
Det rådde knappast något tvivel om att jag stod
framför kvarlevorna av den unga havsörn, som året
förut sett dagen i nästet där nere vid kärrkanten,
och vars alltför tidiga död jag beklagat men icke fått
någon säker bekräftelse på. – Någon av årsungarna
var det i varje fall icke, ty dem hade jag samma
dag sett friska och färdiga kretsa över skogen vid
Garviksnäset.
Men det märkliga var att örnkadavret så helt och hållet lämnats
i fred av djuren på holmen. Rävar ha visserligen icke funnits
där de senaste fem åren. Men kråkor, nötskrikor och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
