Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammel-Ante i vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så, och då vi återkommo, funno vi med ledning av
kråkornas alarmsignaler, att han förflyttat sig ned
till östra stranden, tre- till fyrahundra meter från
boträdet. Uppskrämd ur en tallkrona, där han slagit
sig ned, tog han vägen åt motsatt håll och flög väl
en halv kilometer bort till andra sidan ön – flög,
som om han kunnat konsten i dagar och veckor!
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
Liksom bland andra fåglar händer det naturligtvis
även bland havsörnarna att ungarna bliva sjuka och
dö sotdöden, innan de hunnit lämna boet. Att detta
oftast inträffar under de första veckorna av deras
tillvaro behöver knappast sägas.
En gång har jag hittat en liten dununge död under
boet på Storön, och två gånger under de år jag haft
Ängsö-örnarna under observation har det hänt, att
den ena av deras ungar helt plötsligt och oväntat
försvunnit ur boet – försvunnit så spårlöst, att
jag nästan börjat misstänka de gamla örnarna för
kannibalism.
Men även sedan ungarna lyckligen kommit ur boet,
tyckas de av allt att döma ha en kritisk period att
genomleva, innan de lärt att reda sig på egen hand.
För ett par år sedan hade örnparet på Ängsön kläckt
en unge. I laga tid, d. v. s. i början av juli, flög
han ur boet, och jag såg honom sedan allt emellanåt
i sällskap med föräldrarna. Ibland hände det även,
att jag oförhappandes kom rakt på honom, då han ätit
sig mätt och satt och smälte maten bland snåren uppe
på det branta, sönderklyftade berget norr om boet, där
storfåglarna med förkärlek hålla till och där jag ofta
funnit deras fällda vingfjädrar och rester av deras
måltider. – Och så en vacker dag var han borta. Hans
väsande »pu-i-i», som dittills ljudit genom skogen,
så snart far eller mor givit signal till skaffning,
hördes icke mera, och gammelörnarna voro ensamma
ute och fiskade bland grunden.
Ut på vandring hade han icke kunnat bege sig, ty därtill var
han ännu alldeles för ung och oerfaren. – Augusti var icke
halvliden, och det var icke mer än en månad sedan örnungen börjat
flyga. – Att han skulle ha blivit utsatt för något attentat från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
