Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågelsträcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den drömmen tog Matts-Johan så hårt, att han genast
gav sig i väg hem. Och sedan har han, åtminstone
efter vad han själv försäkrar, icke lossat skott på
någon levande varelse. – – –
*
Men det är icke bara skärgårdsborna som förstå att
uppskatta sträckfågeljaktens nöjen och behag. Även
inne på fastlandet, ja, t. o. m. i den moderna
storstaden finnes ju människor med förfädrens gamla
jaktpassion i kroppen, och de bland dem, som en gång
fått vara med om sträckfågeljakten i havsbandet,
bruka vara tämligen ense om att den, om också ej ur
ren sportsynpunkt, så dock i så många andra avseenden
går utanpå all annan jakt i skog och på sjö.
Den eljes så självmedvetne och värdige tjänstemannen
eller affärsmannen känner en besynnerlig oro i
blodet, där han sitter vid sitt arbetsbord och ser
aprilskyarna jaga fram över stadens husmassor. Han
öppnar fönstret för att få andas den friska
vårluften. Då hör han en fiskmås’ kvidande vårläte,
och med ens står ett av hans bästa minnen friskt
och levande inför honom. – Han minns en härlig,
förväntansfull vårnatt med en ännu härligare morgon
ute bland de yttersta skären. En soluppgång i purpur
och eld, som spred det mest bedårande färgspel över
vatten och land. Och så fågelsträcket med sin spänning
och sina överraskningar, sina ständigt växlande syner
och intryck och sin mäktiga stämning av sjudande
krafter och vaknande liv ...
Den strame, tillknäppte herrn känner sig riktigt pojkaktigt
upprorisk. Än en gång måste han dit ut – ut
till havsbandets jublande fåglavår! Än en gång vill
han se gudungens skumvita fjäderdräkt lysa på blånande
vatten, än en gång höra allfågelsången, den underbara
allfågelsången, som aldrig kan glömmas av den,
som en gång hört den ljuda över fjärdarna. – – –
Så kommer det sig att för varje vår, då isarna
bryta upp och regelbunden båttrafik åter kommer i
gång, skärgårdsångaren till Saltvik för varje resa
kommer fullastad med stadsjägare, som skola ut på
sträckfågelskytte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
