Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågelsträcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycken framför kornet. Han sköt först två och, när
ejdrarna döko men åter kommo upp, ännu ett skott. Men
då ejdertroppen efter tredje smällen tog till
vingarna och brusade iväg, låg det icke så mycket
som en fjäder kvar på vattnet.
Då förstod Jan-Erik, att det icke var lönt att hålla
på längre den morgonen, varför han tog upp vettarna
och rodde hem. Men det märkligaste var att nästa gång
han var ute med vettarna, gick det lika befängt. Fäll
på fäll mitt uppe i vettarna och den ena brakande
salvan efter den andra – men icke ett liv. Det var som
om det icke funnits hagel i bössorna. Hela vårskyttet
blev förstört för honom. Och det bara för den där
röda ofågelns skull!
*
Gubben Matts-Johan på Kobben, som i yngre dagar
var den ivrigaste sjöfågelskytt i hela skärgården,
anförtrodde mig en gång hur det kommit sig, att han
slutat upp med vettskyttet och numera knappast skulle
vilja sikta på en fågel.
Jo, det var en vår han satt i skåren utanför
Stångskäret. Det var stillt och solvarmt, och rätt som
han satt och lyddes till allfågelsången, nickade han
till och somnade – somnade och drömde. Han tyckte,
att han kom roende i sin vettbåt, och då han hunnit
förbi Tistronskärsudden, fick han se en okristlig
massa gudungar ligga i en enda lång rad tvärs över
hela Brantö-fjärden. När han kom närmare, märkte han,
att fåglarna voro hopfästade liksom med en torskrev,
som gick in genom näbben och ut genom ändan på dem. – Och
så de sågo ut sedan! En hade vingen krossad;
en annan hade hela buken uppsliten så att tarmarna
hängde ut; och en tredje hade båda ögonen utskjutna.
- Vad gör’ ni här, edra stackare? frågade Matts-Johan, som
tyckte, att det hela såg rent beklagligt ut.
- Jo, sa’ den av »vitrockarna», som tycktes vara
liksom förstyre för de andra, det kan du just
fråga! ... Vi gudungar äro allasammans sådana som
du råkat skadskjuta i din’ da’r och sedan lämnat
åt sitt öde. Vi ä’, som du kan se, några tusen
stycken, och ändå är det inte en enda åd med i
sällskapet. – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
