klampandet av tunga steg uppe på land och det hårda dunsandet av stora kullerstenar, som släppas mot berget. Det är en sjöfågelskytt som håller på att iståndsätta den gamla skjutskåren på udden, sedan han först inom gott skotthåll från land lagt ut sina vettar, par om par, ejdrarna för sig och allfåglarna för sig. Det är som om hela himlavalvet lyftes och sänktes under jämna andetag, innan den första rosafärgade strimman bräcker fram i öster. Kobbarna stå svartvioletta mot den ljusnande himlaranden, och den svaga dyningen övergjutes av en skiftning av vingult och orange, medan vaknande vindkårar strö ut ett lätt stoft av ultramarin över vattnet. Nu höres intet annat ljud än dyningens jämna andedrag. -- -- Men så börja grodorna kväka i kärrpölarna på skären. Det ger ett egendomligt knattrande eko i bergen, liknande knäppningar av kastanjetter. -- -- -- En liten svart fågel med stora vita vingfläckar kommer flygande och fäller på vattnet utanför udden, i det han låter höra en klar, visslande lockton. Så kommer en till och ännu några stycken, tills de utgöra en hel liten flock. Där de i snabb flykt surra fram tätt över vattenytan, te de sig i den bleka halvdagern som svärmande svarta och vita jätteinsekter. Nu kasta de sig åter ned på vattnet, där de börja doppa och dyka med en sådan livlighet och ett sådant behag i rörelserna, att det är en fröjd att se på. -- Det är tobisgrisslorna, skärens små svarta troll, som varsla om havets närhet var helst de uppenbara sig. -- -- -- Långt ute på fjärden simmar ett ejderpar. -- Främst honan, den vackra brunspräckliga åden, och i vattenstrimman efter henne hanen i full bröllopsdräkt. -- Guding eller gudunge så kallas han. Och sannerligen om en ung havsgud i fågelhamn kan te sig skönare och stoltare än denna präktiga uppenbarelse i sin skumvita mantel, sitt lysande bröstharnesk, skiftande i samma dämpade orangefärg som den av morgonrodnaden kyssta vågen, och sin vackra hjälmhuva, upptill sammetssvart, baktill över nacken ljust sjögrön som undervattensklippornas böljande algmatta. Han kastar huvudet bakut, strupen sväller, och det breda