- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
152

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Holmgången hade emellertid tagit nära ett par timmar i anspråk, och det var redan långt lidet på kvällen, då de åter gingo i båt och styrde ut mot det fagra Gudungskär. Vid Tistronskären sågo de de första svärtorna, parvis simmande utmed land, och då de närmade sig Gudungskär, lyfte en tropp ungejdrar. Inne på fladan mellan Stor- och Lillskäret lågo flera ejdrar, vadare och vitfåglar visslade och skreko, och en pracknisse i brokig vårdräkt och med strittande fjädertuppé hade jämte sin hona krupit upp på ett grund. Stadsbon börjar intresserad betrakta fåglarna genom sin kikare, men Jan-Erik bara ruskar vemodigt på huvudet och talar om hur det var förr i världen, då man kom till Gudungskär och icke brukade kunna se vattnet i fladan för bara fågel. Under tiden hade vinden mojnat, och i solnedgången syntes icke mera en »väderanga» på vattnet. Så det var icke att tänka på att komma längre den kvällen. -- Och sämre nattställe än Gudungskär kunde man få, det var då visst och sant! En nästan bedövande doft av blommande hägg vällde ned från ängarna uppe i land, då de gjorde fast ekan i lä under Storskäret. Trasten började sitt passionerade föredrag i talltopparna ovan deras huvuden, göken gol, från den lilla myren bakom bergklinten hördes orrens porlande spel, och rödbenan ute på grundet stämde in med sitt vackra vårläte: »kyrili, kyrili.» Helt sakta bredde aftonrodnaden sitt rosenskimmer över den blanka vita fjärden, och i väster, där solen försvann, rann aftonstjärnan upp, stor, bländande och förklarad som lyste den fram ur en remna i evighetens förlåt. Ejdrarna, som tagit till vingarna vid båtens ankomst, kommo parvis simmande tillbaka mot land. Det var ungådor, som ännu icke blivit färdiga med sin äggläggning, var och en uppvaktad av en kromande och oande hane. De präktiga gudungarna voro de sista kavaljererna för året här ute på skäret, som bär deras namn. De allra flesta av deras likar hade längesedan slagit alla kärleksgriller ur hågen och dragit ut till havs. Mellan gudungarnas djupa, fylliga »ao» urskildes ibland ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free