Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holmgången hade emellertid tagit nära ett par timmar
i anspråk, och det var redan långt lidet på kvällen,
då de åter gingo i båt och styrde ut mot det fagra
Gudungskär.
Vid Tistronskären sågo de de första svärtorna,
parvis simmande utmed land, och då de närmade sig
Gudungskär, lyfte en tropp ungejdrar. Inne på fladan
mellan Stor- och Lillskäret lågo flera ejdrar, vadare
och vitfåglar visslade och skreko, och en pracknisse
i brokig vårdräkt och med strittande fjädertuppé
hade jämte sin hona krupit upp på ett grund.
Stadsbon börjar intresserad betrakta fåglarna genom
sin kikare, men Jan-Erik bara ruskar vemodigt på
huvudet och talar om hur det var förr i världen,
då man kom till Gudungskär och icke brukade kunna se
vattnet i fladan för bara fågel.
Under tiden hade vinden mojnat, och i solnedgången
syntes icke mera en »väderanga» på vattnet. Så det var
icke att tänka på att komma längre den kvällen. – Och
sämre nattställe än Gudungskär kunde man få,
det var då visst och sant!
En nästan bedövande doft av blommande hägg vällde ned
från ängarna uppe i land, då de gjorde fast ekan i lä
under Storskäret. Trasten började sitt passionerade
föredrag i talltopparna ovan deras huvuden, göken gol,
från den lilla myren bakom bergklinten hördes orrens
porlande spel, och rödbenan ute på grundet stämde in
med sitt vackra vårläte: »kyrili, kyrili.»
Helt sakta bredde aftonrodnaden sitt rosenskimmer
över den blanka vita fjärden, och i väster, där solen
försvann, rann aftonstjärnan upp, stor, bländande och
förklarad som lyste den fram ur en remna i evighetens
förlåt.
Ejdrarna, som tagit till vingarna vid båtens ankomst,
kommo parvis simmande tillbaka mot land. Det var
ungådor, som ännu icke blivit färdiga med sin
äggläggning, var och en uppvaktad av en kromande
och oande hane. De präktiga gudungarna voro de sista
kavaljererna för året här ute på skäret, som bär deras
namn. De allra flesta av deras likar hade längesedan
slagit alla kärleksgriller ur hågen och dragit ut
till havs.
Mellan gudungarnas djupa, fylliga »ao» urskildes ibland ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
