- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
151

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lös från den stora, bullrande staden och kände sig nu som hade seglatsen ställts till lycksalighetens öar. - Tirr-r-r, tirr-r-r! skreko tärnorna och närmade sig under hoppande flykt, som ville de simulera ett luftanfall, då ekan passerade förbi smågrunden utanför Hemskäret. - Hör bara, på dom stackarna! utlät sig Jan-Erik. »Tri-i ägg, tri-i ägg! Du tog dom, du tog dom!» säger dom. Man ska ju tänka sej, att dom ä vana att aldrig få häcka i fred, och så snart en båt kommer i närheten å grundena, blir dom rakt ursinniga. - Ja, dom där tärnorna ä allt vad som finns kvar utå fåglarna här på skäret, nu sedan albroken å tyllen också ä borta. -- Och då minns jag när det häckade fullt med ejder och alla möjliga andra fåglar här liksom på dom andra holmarna och uddarna runt kring fjärden. Som barn satt vi på bryggorna å matade ejderruggar med strömmingsråk och brödbitar. Ja, borta hos gamle båtsman Rask på Långskaten va ådorna så tama å kavata av sej, så dom bogjorde på vedbacken å t. o. m. inne i ugnsgruvan i köket. Hå, hå, ja, ja! Så var det på den tiden. Men hur ä de nu? -- Tomt över allt! De ä slut me fåglarna, å de ä vi, dom nu levande, som bär skulden ... De togo i land i Norrviken på Ängsö för att se efter örnarna vid Långkärret och inspektera skrakholkarna, som Jan-Erik satt upp utmed stränderna av Garviksudden. Örnarna gåvo sig till känna, så snart de båda männen kommo ut på mossen. De hade små ungar i boet och kretsade under ängsligt skrockande över skogen. Besöket vid skrakholkarna var däremot en stor missräkning. Av dussinet holkar voro elva plundrade och övergivna; ett par t. o. m. sönderbrutna och nedkastade på marken. -- Sådana sakramentskade vettvillingar att fara fram! muttrade gubben. Hade jag dem här, skulle jag göra äggröra av dem på eviga momangen, så sant jag heter Jan-Erik Österman! -- Först den tolfte holken, som satt väl dold i en knotig martall uppe i bergbranten, befanns vara bebodd. Skräckan låg och väste i holken och visade ingen lust att giva sig ut -- ett säkert tecken till att kläckningen var nära förestående. -- -- --

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free