Jan-Erik redan länge njutit den rättfärdiges sömn, och slumrar även han omsider in vid trastsång och orrspel. -- -- -- Men ute på Gudungskärs sten, en dryg fjärdingsväg utanför östra udden, ligger en gammal gråsälskarl, stor som en omstjälpt båt. Hans mindre och svagare kamrater stå kappraka i vattnet runt omkring och blicka med sina stora, sorgmodiga ögon längtansfullt mot grundet, som de icke våga beträda av fruktan för den store gamle. Trygg och medveten ligger storsälen där och gungar hit och dit med den tunga bakkroppen. Hans ljusa skinn glänser som silver, då han rullar sig om på sida och förnöjd börjar klappa sig på buken med ena framskrävlan, så att det smäller och ekar alldeles som när kvinnfolk klappar byk nere vid sjön. -- -- -- Midnattstimmen är knappast förliden, då våra båda lustfarande vakna upp och börja se sig omkring över båtsuden. Trasten håller fortfarande full konsert, och tyllen (rödbenan) går på med sitt »kyrili, kyrili», som om någon natt aldrig funnits. Då höres plötsligt suset av snabba vingar, åtföljt av ett snarkande »ar-r-r, ar-r-r». -- Det är svärtorna som börja sin tidiga rundflykt kring skäret. -- »Ar-r-r, ar-r-r!» Nu äro de här igen, och så fortsätta de en god stund att kretsa i cirkel, alltjämt i cirkel, tills de slutligen fälla i det grunda vattnet utanför udden. Honan kastar sig ned med en sådan fart, att hon slår en lång kana på vattnet, och den präktiga, sotsvarta »kampen» med sin bjärtgula näbbknöl tövar icke länge att följa exemplet. -- En mera uppvaktande kavaljer och en trognare make än svärtkampen finns icke inom fåglarnas värld, och det fastän honan alls icke visar honom samma tillgivenhet tillbaka. Fälla de vid vettarna och honan först blir skjuten, stannar hanen kvar hos henne, blind för faran. Men blir hanen skjuten, ja, då tager honan genast till vingarna, utan att se sig om efter den olycklige; och sällan går många timmar till ända, innan hon funnit en ny följeslagare. -- -- -- Det kårade åter friskt från sydväst, och männen i ekan beslöto sig för att genast sätta till segel för att hinna med så mycket som möjligt den dagen.