Blålöga, det stora härliga Blålöga, med sina massor av skär, kobbar och bådar -- enligt traditionen lika många som dagar i året -- ejderns, viggens, vitfåglarnas, tordmularnas och grisslornas förlovade land, var ju det egentliga målet för deras resa. Men såsom vinden låg för tillfället tyckte de, att de gärna kunde kosta på sig en omväg genom några andra skärgårdar längre norrut.

Gammelsälen på grundet. -- Nej, se ett sådant åbäke! säger Jan-Erik och pekar för ut, när de hålla ned på Gudungskärs sten. -- Han är ju stor som en oxe. Minsann, ligger han inte och sover! Annars skulle vi inte ha kommit honom så nära. -- Jan-Eriks gamla säljägareinstinkt börjar vakna. -- Hade jag nu haft min gamla lodbössa med, så skulle vi snart ha lagt igen ögonen på honom för alltid! Men det ska bli roligt å se hur pass nära vi kommer den trollfågeln! Avståndet till grundet minskas hastigt. -- Tvåhundra meter -- hundra meter ... Snart är det icke mer än femtio, beräknar