- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
163

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

banden, där de skulle lägga av sina vita mantlar och kläda sig i sotbrun botgöraredräkt för att leva ett slags munkliv, strängt avskilda från det täckare könet. Jan-Erik sken upp. -- Nå ja, de där var äntligen någonting som var värt att tala om. Nästan som i hans ungdom. Voro alla de där gudungarna hemma på Blålöga, så borde det åtminstone finnas några hundra ruvande honor på land där. -- -- -- Brr-r-r! -- Angelägna att få betrakta gräsänklingarnas parad på litet närmare håll, hade våra resenärer gjort ett krysslag ned mot fåglarna och därvid kommit närmare än vad dessa funno förenligt med sin säkerhet. Allt nog, hela den väldiga troppen tog med buller och brak till vingarna, lämnande efter sig ett våldsamt upprört vattenbälte, kokande och skummande som efter en framrusande cyklon. -- -- -- En mörk dimbank, som hela förmiddagen stått ute över havet i öster, började röra på sig. Den växte och tornade upp sig likt ett väldigt bergmassiv, vars toppar lyste som eld i solen. Men det granna färgspelet varade endast några minuter. I nästa nu hade dimjätten stoppat solen i en säck, plånat ut de hägrande landkonturerna och slagit sina gråraggiga armar kring hela den strax förut så blå och glittrande havsfjärden. Som en silvergrå rök bolmade tjockan fram över det lika silvergrå vattnet, fångade in den lilla ensamma segelbåten och kringslöt den så tätt, att det endast måste tillskrivas Jan-Eriks säkra skärkarlsinstinkt, att de, utan kompass som de voro, icke förirrade sig ut till havs utan verkligen lyckades krångla sig in genom det grunduppfyllda farvattnet till den smala hamnviken norr på Blålöga Storskär. Där fingo de bråttom att komma i land och installera sig i Skeppar-Nisses gamla fallfärdiga fiskebod, där det var så fullt med gamla fiskebragder, sälnät och andra grejor, att resenärerna knappast kunde rödja plats för sig och sin icke särdeles vidlyftiga packning. Dimhavet omkring dem var fullt av ängsliga fåglaröster. Då och då gled en suddig skugga av en mås, trut eller tärna hastigt förbi för att lika hastigt åter försvinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free