Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårseglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäckte stammar och grenar. Eljes bestod hela
skäret av idel kala hällar och klintar och
däremellan täta ljungmattor.
De båda männen vandrade skäret runt för att se efter
om det, när allt kom omkring, ändå kunde finnas
några ejdrar där. Men allt vad de funno var en och
annan uppriven dunbale, som hängde och fläktade
bland ljungen, och några av kråkorna sönderhackade
och urdruckna ägg. Först när de kommo längst ut på
norra udden, remnade plötsligt ljungmattan, och en
präktig åd flaxade motvilligt upp för att efter en
kort flykt fälla ute i sjön.
- Jaså, säger Jan-Erik, du är den sista åden på
Ormskär, du! Å så skulle vi gå fram så ovåligt, att
vi skrämde dej från redet ... Och därmed tar han och
snor ihop ljungkvistarna över boet för att så mycket
som möjligt dölja det för kråkornas spejande ögon.
- Ja, tillägger han, nu ha vi skådat förödelsens
styggelse. Nu ska vi se hur de kan stå till
på Blålöga. De blir inte lätt att komma dit me
den här vinn ... Men oförsökt duger inte, sa
Långkils-gubben, for te Åland å slog.
- For han ända till Åland?
- Jo, jo, men sa’n! När de va dåligt om fodret här hemma på
holmarna förr i världen, bruka gammel-gubbarna ge sej i väg å
tjuvslå hos ålänningarna. En töcken långtur var ingenting på
den tiden!
Och därmed gingo de i båt och satte kurs på de
fjärrblå landkonturerna där långt öster ut mot
havet. Det blev en lång men outsägligt härlig
kryssning över glittrande vidder. Vid middagstiden
hade de hunnit till närheten av Nordanväderskobbarna,
några små kala klippor, bebodda av strandskata och
roskarl och några par måsar, ett ödsligt »ingen mans
land» mitt ute på fjärden. Där mötte dem en lika
oväntad som präktig syn: Långt ute bland vågglittret
varsnades ett mäktigt skumvitt band, som på avstånd
hade en viss likhet med ett jättestort isflak, men
då de kommo närmare, befanns vara en väldig tropp
av ejderhanar, väl flera hundra stycken. De präktiga
gudungarna hade lämnat sina honor i land och voro
nu på väg ut till grundbankarna ute i de yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
